Jag har tagit på mig uppdraget att ta så många trippelbilder som det bara går. Det verkade väldigt svårt till en början men nu känns det som att det har lossnat. Jag får till en trippelbild väldigt ofta nuförtiden, för att inte säga varje dag.

Tanken med trippelbilderna är att katterna ska lägga sig dit själva och det gör dem. Förvånansvärt ofta nuförtiden måste jag säga.
Jag undrar bara vad det beror på? Antingen så är de mer tillsammans av någon anledning eller så är det jag som är mer uppmärksam. Inte helt omöjligt. Katterna måste tycka jag är helt galen som springer runt med kameran hela tiden. Men tyvärr så är det nödvändigt. Ska man lyckas att fånga något på bild så måste man skynda sig… hela tiden. Ingen rast ingen ro här inte! 🙂
Det känns som att katterna börjar vänja sig oxå. Och det är skönt. De reagerar inte längre när jag fotar dem vad de än gör. 🙂

(Ursäkta röran i sängen, fanns ingen tid att bädda som ni kanske förstår). Sambon är bortrest några dagar, men här går det inte att känna sig ensam. Fniss

Att vakna till den här bilden var underbart. Mina små sötnosar..