rädd | Catlife 3.0

Fråga:

Hej!
Jag och min sambo skaffade oss en kattunge för cirka en vecka sedan, en Brittisk korthår 15 veckor gammal. Verkade vara en lugn och harmonisk liten katt, låg lugnt och fint i mitt knä hela vägen hem. Väl hemma sprang han och gömde sig på direkten, som väntat.
Efter två dagar kom han fram självmant, sökte kontakt med vår vuxna hankatt och de har nu blivit bra vänner. Men nu till det stora problemet, Sinus som den lilla killen heter låter oss ta upp honom, kela och busa, men så fort vi närmar oss honom t ex då han ligger på golvet och vi går mot honom för att hälsa springer han och gömmer sig.
Är detta något som kommer att försvinna med tiden, om inte hur kan vi få honom mer tillgiven? Vet att det är en ras som är självständig och inte vill bli buren, men en katt skall väl stryka sig mot ens ben, visa intresse? tacksam för svar.
Mvh Carina

Svar:

Hej Carina!

Först vill jag säga grattis till er nya familjemedlem! 🙂
Jag förstår att ni blir lite frustrerade men kattungen är bara 15 veckor, har bott hos er i bara en vecka och precis flyttat från sitt gamla hem, från sin mamma. Ge den tid och trygghet så ska ni se att det ordnar sig.
Våran Disney är lite som du beskriver. Hon kan vara lite fjantig, men hon blir tryggare och tryggare ju äldre hon blir. Hon är idag nästan 2 år gammal och beteendet är inte borta men mycket, mycket bättre.
Ha tålamod!! Det tar ofta tid för en liten kattunge att känna sig trygg med sin nya familj. Den blir inte hemmastadd på en vecka. Att han har blivit kompis med eran andra katt är ju ett stort plus! För oss tog det nog minst en månad innan de började tolerera varandra.
Man får se till deras behov och försöka tillfredsställa dem så gott det går så känner de sig trygga och blir lugnare med tiden.
Mitt råd är att ni köper er en bra kattbok och läser lite om kattbeteende så ni förstår Sinus lite bättre.
Kolla i mitt kattbibliotek om ni hittar någon bok som verkar bra.

Lycka till nu! Ha bara tålamod, ge honom tid och försök att se till hans behov så blir det säkert bara bättre och bättre!

/Kattmamma

Fråga:

Hej
Min katt (Börje) är ett år. När jag fick honom var han 8 veckor, redan då var han väldigt rädd. När Börje var cirka 6 månader kastrerade jag honom pga av att han skulle bli utekatt. Under detta året har hans personlighet förändrats, vilket blev tydligare när han blev utekatt. Ser han någon människa som blir han helt kaotisk och vet inte var han ska springa. Han gömmer sig under soffan om det så är jag som stänger ett skåp, eller någon går i trappan. Mot mig är han världens mest kärleksfulla katt och kräver väldigt mycket närhet. Han sover på min kudde och vill ha en tass på min kind, tar jag bort den så lägger han tillbaka den. Jag ser på honom att han inte mår bra av att leva hela sitt liv på högspänning psykiskt. Jag känner att det bästa för honom är att avliva honom, men det måste bli det absoluta sista som kan ske. Jag hade varit tacksam om du/ni kunde ge mig förslag hur jag ska gå tillväga om det finns någon möjlighet att få honom att må bättre. Jag har en annan katt som jag fått efteråt som jag märker börjar bli rädd också, precis som om han(Lucas) präglas av Börje och det känns inte bra, för Lucas har aldrig varit lika skygg/rädd som Börje.

Tacksam för svar
Mvh/Tobbe J

Svar:

Hej Tobbe!

Du skriver att du fick honom när han var 8 veckor. Katter ska leva med sin mamma tills de är 12 veckor gamla. De behöver den tiden för att kunna bli sociala och trygga katter. Får de inte den kan det bli tokigt.

Det första som slår mig är att han inte skulle ha blivit en utekatt. Att han inte klarar av den stora världen. Kan det ligga något i det? Tycker du att han verkar trivas med utelivet? Har det blivit värre sedan han blev utekatt?

Det finns en grej som du kan använda för att lugna ner katten. Feliway heter den. Spray med feromoner. Det finns både i sprayform och en grej man sätter i väggen. Sprayen sprejar man på strax innan man ska hantera katten och den där grejen i väggen tar ca 10 dagar att ge full effekt. Den håller i en månad sedan kan du köpa refill flaska om du känner att den fungerade bra. Grejen i väggen kostade ca 350 kr. Den täcker 70 kvm.

En annan grej som slår mig är att han kanske lider av panikångest. Det finns faktiskt katter som lider av panikångest. Där gäller det att skapa så trygg miljö för katten som möjligt. Katten måste känna att saker och ting sker på hans villkor. Då känner den sig trygg.

Har du varit i kontakt med en veterinär? Om inte så skulle jag nästan rekommendera det. Inte en utan ring runt till flera olika veterinärkliniker och hör vad alla säger. Ju fler du frågar desto fler tips får du.

Jag hoppas verkligen att du inte behöver avliva honom utan att det ordnar sig!
Jag önskar jag kunde hjälpa dig mer!!

Lycka till
/Kattmamma