Mineralerna är väldigt viktiga för kattens kropp.
Mineralerna delas in i: makromineralämnen och spårämnen. Makromineralämnena räknas i gram i kosten medans spårämnen i milligram.
Makromineralämnen: Kalcium, Fosfor, Natruim, Kalium och Magnesium.
Makromineralernas funktion:
Kalcium – bygger upp skelett och överför nervimpulser.
Fosfor – bygger upp skelett, cellmembranens struktur och energimetabolism.
Natrium – upprätthåller vätske- och elektrolytisk balans.
Kalium – reglerar vätskebalansen, omsätter energi.
Magnesium – bygger upp skelett, nervsystem och omsätter energi.
Makromineralämnen finns i:
Kalcium – benmjöl, ben, kalciumkarbonat, kalciumfosfat, mejeriprodukter.
Fosfor – benmjöl, ben, fosfater, nötkött och fisk.
Natrium – koksalt, bacon och ost.
Kalium – grönsaker, spannmål, mjölk, kött och fisk.
Magnesium – benmjöl, magnesium och magnesiumsalter.
Makromineralämnens brist leder till:
Kalcium – anorexia, tandlossning, benskörhet hos äldre katter och rakitis hos unga katter.
Fosfor – anorexia, infertilitet, benskörhet hos äldre katter och rakitis hos unga katter.
Natrium – polyuria.
Kalium – anorexia, muskelsvaghet, högt blodtryck och hjärtfel.
Magnesium – nervfel, försenad tillväxt, konvulsioner och retlighet.
Överskott på makromineralämnen leder till:
Kalcium – övermineralisering, hämmad tillväxt och sekundär brist på spårämnen.
Fosfor – njurdysfunktioner, benskörhet och hämmad tillväxt
Kalium – njur- och hjärtfel.
Magnesium – ökad risk för struvitstenar i urinvägarna och diarée.
Spårämnen: Järn, Koppar, Zink, Jod, Mangan och Selen.
Spårämnens funktion:
Järn – transporterar syre.
Koppar – syntes av hemoglobin, melanin och collagen.
Zink – bra för hud och päls, proteinsyntes.
Jod – tyroida hormoner.
Mangan – är katalysator för flera ämnesomsättningsfunktioner.
Selen – fungerar i samband med vitamin E, cellulär antioxidant.
Brist på spårämnen:
Järn – anemi, allmän svaghet och mottaglig för infektioner.
Koppar – anemi och skelettrubbningar.
Zink – försenad tillväxt, hudproblem, infertilitet och mottaglig för infektioner.
Jod – försenad tillväxt, struma, hudfel, håravfall, sterilitet.
Mangan – benstummens utveckling och reproduktionsstörningar.
Selen – hjärtsjukdom.
Överskott av spårämnen:
Järn – kräkningar och diarée.
Koppar – hemolys, gulsot och leverskador.
Zink – bukspottfibros, aptitlöshet, sekundär brist på järn och koppar.
Jod – struma och aptitlöshet.
Mangan – matt päls.
Selen – aptitlöshet, hepatit, försenad tillväxt och njursjukdomar.
