Alice & Sigge

Jag heter Alice och fyller 1 år den 20 april. När jag och min bror Sigge var två veckor gamla sprang vår mamma bort och kom inte tillbaka. Eftersom det redan var bestämt vart jag skulle flytta när jag blivit större så fick jag och även brorsan flytta dit tidigare, bara två veckor små alltså. Vår nya mamma var en tvåbening som heter Anna. Hon gav oss välling i flaska och fick hjälpa oss att kissa och… ja det där andra.

När vi var så stora att vi kunde gå lite själva så upptäckte vi att det fanns en till katt i huset. En stor beige katt. Han kom ofta fram och luktade på oss, och jag tyckte att han var hemskt stor och verkade farlig! Men när jag blev ännu lite större så fattade jag att han inte alls var farlig utan bara ville leka med oss.

När vi var ungefär tre månader gamla så fick vi komma ut lite. Det tyckte jag var ganska kul men ni skulle sett Sigge, han var nästan vettskrämd av alla ljud! Stora katten Lukas var ofta ute när vi var ute och det kändes ganska bra att han passade oss.

Nu är ju både Sigge och jag ganska stora, nästan vuxna. Han har visst varit och opererat sig, de har tagit bort nåt under svansen på honom. Jag själv tycker att han är ganska fjantig, jag vill hellre gå ut och se om det finns några snygga killar här i närheten. Fast jag tycker det är lite jobbigt att gå ut för jag var med om en olycka för ett tag sen. Jag har nämligen brutit svansen så den är lite sned. (Vi vet inte hur det hände). Sen blev jag jagad upp i ett högt träd av en av grannarnas stora hundar. Jag satt så högt upp att jag inte vågade ta mig ner själv. Husse/pappa nådde inte upp till mig även om han stod på en stege men så kom det en snäll tvåbening som klättrade upp i trädet, och så släppte han ner mig på marken. Det var jättejobbigt att sitta i ett träd så länge så jag låg och sov i flera timmar när jag kommit in.

Några dar senare fick jag träffa en doktor eftersom mamma var orolig för min svans. Men nu har jag inte ont längre och kan vifta med svansen som jag brukar, fast den är lite sned.

Bilden där jag ligger på en kudde tog mamma när jag låg och sov efter olyckan.
På andra bilden ser du Sigge när han sover – han är inte klok!
På första bilden ligger jag och brorsan tillsammans. Ser du vad stor han är! Eller om det kanske är jag som är liten, jag vet inte, jag väger bara 2,6 kg. Är det för lite kanske? Sigge väger 4 kg och är jätteklumpig!!
På sista bilden ser du när vi var ute härom dagen. Blä för all kall och blöt snö, jag vill att det ska bli varmt ute igen.

En sak till måste jag berätta: du ser vilken fin färg det är på mig! Den kallas visst för sköldpaddsilvertigrerad. Det du! Brorsan är bara rödtigrerad.

Hej då från mig och brorsan i Falköping!