En underbar historia om katten Mille
För ca 5 veckor sedan fick vi syn på en annons om en försvunnen katt. Katten skulle in för kastration till veterinären men blev rädd för en bil och ”rev sig ut” från korgburen och bara stack sin väg. Vi fick veta det först en vecka efter försvinnandet. Vi gick där över ängarna och kollade runt men såg ingen katt. Vi tänkte inte mer på det mer än att jag la bilden av katten på minnet.
Häromdagen cyklade vi förbi ett ställe som ligger kanske ca 200 m därifrån och jag fick syn på en katt som liknade den på bilden. Vi stannade till och lockade lite på katten men den kom inte fram men jamade och verkade glad över att någon pratade med den. Vi cyklade hem och kom tillbaka med lite mat och vatten. Den åt med god aptit, stackaren. Dagen efter fick jag tag på telefonnummer till kvinnan som ägde den katten som försvann från veterinären och ringde och berättade att vi hade hittat en katt som jag tycker liknade hennes katt ganska mycket. Efter ett par timmar fick jag ett samtal av henne om att katten satt i buren och var på väg hem. Det VAR hennes katt. Jag blev så glad att jag nästan började gråta.
Ca 5 veckor bodde den under ett trähus och levde på glass, matrester och annat äckligt, men.. slutet gott allting gott, eller hur!? Jag är iaf överlycklig..
Ett råd: Tänk på att korgburar är inte det säkraste alternativet för din katt.
Senaste kommentarer