Att alla katter förändras under tiden de lever ihop med oss människor är kanske inte så konstigt. Alla förändras mer eller mindre. Den som har förändrats mest hemma hos oss är Leo.
Jag har redan skrivit i ett annat inlägg om hur det gick när Leo flyttade in hos oss. Nu tänkte jag skriva mer om hur han har förändrats sedan dag 1.

Leo kommer från en kull på 3 st kattungar. Alla 3 var pojkar. Han hade någon katt att leka med hela tiden. Han hade även sin mamma och några andra kissar som han kunde ty sig till. När han hade flyttat in hos oss blev han helt själv. Jag tog lite ledigt för att kunna vara hemma med honom de första dagarna men jag räckte inte på långa vägar. Jag var nog mest i vägen, nu när jag tänker tillbaka. 🙂 Jag trodde att om jag bara lekte med honom så skulle han känna sig mer hemma och börja trivas, men det blev tvärtom. Han började istället att undvika mig och började vantrivas på riktigt. Jag blev ju så klart väldigt ledsen över detta. Jag ville ju så väl och det blev bara pannkaka av det hela. Till slut så ringde jag till uppfödaren och berättade detta och hon sa att hon inte känner igen honom. Han hade varit glad och lycklig hemma hos henne. Men hon gav mig rådet att sluta leka med honom (vilket var väldigt svårt). Men jag hade samtidigt inget val. Han var olycklig! Något måste göras..
Jag märkte skillnad ganska fort. Han behövde sova mycket, stackaren. Än idag sover han mest av alla våra katter. 🙂 Så ni kan tänka er vad han fick gå igenom! En överenergisk hemsk människa som sprang runt där med serpentiner och annat och försökte aktivera honom när han bara ville sova och vara ifred.
Långsamt, långsamt märkte vi att han började söka sig till oss.
Jag måste oxå tillägga att han blev kammad VARJE DAG. Alltså hela katten! Han hatade det! Han hatade det så mycket att han inte ens ville bli klappad av oss efter det. Han började bli rädd för händerna.
Han fick även erfara en hel del duschar, eftersom jag hört att man ska börja duscha katten tidigt så den vänjer sig. Visst, i det långa loppet ser jag att det gett resultat. Det är inga problem att duscha Leo idag. Han är ju så van vid detta nu!
Vi märkte ganska snabbt oxå att Leo inte trivs som ensamkatt. Han saknade kattsällskap. Så vi skaffade Blossom och efter det har det bara gått framåt.

Idag är Leo en knäkatt på heltid! Han älskar att bli klappad och skulle vilja ligga i knät mest hela tiden om han fick.
Ni undrar kanske varför jag var så på? För att jag har längtat så efter en katt och trodde nog att leken kunde lösa hans ”ensamproblem”.
Eftersom han vantrivdes så gick han runt och gnällde hela tiden. Jag försökte väl trösta honom. Men på fel sätt. Jag gjorde vad jag trodde var rätt men det visade sig vara helt fel.

Vändpunkten i vårt fall var samtalet med uppfödaren. Jag är glad för att jag ringde henne!