VISA UPP DIN KATT

dec272008

Historien om katten ”Missan” #5

Det har ringt ett antal personer och frågat om honom men det är ingen som verkar vara intresserad av honom på riktigt. Vi tycker att det är väldigt sorgligt. Han är en väldigt fin katt!
Jag har varit och hälsat på honom varje dag (förutom en dag) sedan förra söndagen. Han är så van vid oss nu så han hör nog redan när bilen kommer, hoppar fram och hälsar. Han har börjat prata och är så charmig. 🙂
Har har fått komma in i huset hos mina svärföräldrar varje dag den sista tiden och även sovit i en säng. De är änglar som tar hand om honom så väl. Han känner sig trygg hos dem. Han verkar stormtrivas där! 🙂
Han har även varit med oss och firat Jul. Då var jag så lycklig!!
Nästa steg är att ta han till veterinären. Sedan får vi se vad som händer. Min största önskan är så klart att han får stanna hos oss men vi får se vad veterinären säger och vad som händer efter det. Vi börjar även att misstänka att han är äldre än vi trott från början. Det är inte omöjligt att han är 15 år. Men som sagt, det är bara gissningar.
Hur som helst så har han det bra just nu. Så bra han kan ha det för tillfället. Det gör mig glad!
Fortsättning följer…

dec202008

Historien om katten ”Missan” #4

Det är flera stycken som har ringt idag angående Missan. Några såg annonsen i tidningen och några lapparna ute. KUL!! Tyvärr så har det inte varit rätt matte & husse. Men vi ger inte upp hoppet. Det ska gå vägen!!
Idag har han fått komma in i huset och värma sig. Jag satt med honom i hallen. Det tog en stund innan han kunde koppla av men när han väl gjorde det så lade han sig raklång på golvet och bara trampade massa och njöt i fulla drag. Det var så underbart att se. Efter ett litet tag reste han sig och ville ut. Det är skönt att han själv vill ut, att vi slipper knuffa ut han. Det skulle kännas hemskt att behöva göra det.
Han är en sån underbar katt. En perfekt familjekatt helt enkelt.
Det lilla katthuset han har är varmt och gott och vi vet att han använder det och det känns underbart. Även om det inte känns bra att han sover ute. Men han har varm vinterpäls och får komma in och värma sig med jämna mellanrum. Jag måste tro att han har det någorlunda bra annars blir jag knäpp. Han verkar vara en sån lycklig katt. Han trampar och spinner så fort man ger honom lite uppmärksamhet. Ger man honom mycket uppmärksamhet så blir han nästan exalterad. 🙂
Han är en stor katt och äter mycket och gärna. 🙂

Vi är glada för alla samtal vi får, men inser samtidigt hur många katter försvinner egentligen. Det är väldigt tråkigt att veta. Hur många katter går ut och aldrig kommer hem igen. Därför vill jag aldrig ha en utekatt. Därför har vi valt att skaffa raskatter av raser som trivs att vara inne. Blossom är den som gärna vill komma ut och se lite men hon skulle aldrig kunna leva som en utekatt. Hon skulle aldrig klara sig ute ens ett dygn. Våra katter är alldeles för naiva. 🙂
Nä, det blir ingen utekatt för oss och jag hoppas att ”Missan” hittar hem snart och lär sig något av det äventyret.
Fortsättning följer…

dec182008

Historien om katten ”Missan” #3

Idag har vi varit och hälsat på kissen. Myst med den en stund, sedan fick den komma in i huset och värma sig. Han fick lite mat inne oxå. En kvinna hade tydligen sett vår lapp och ringt till mina svärföräldrar idag. Hon säger att det verkar som att det kan vara hennes katt. Hennes katt har smitit efter att de skaffat en kattunge. Hon tyckte vi skulle sluta ge den mat så den kommer hem. Men det tänker vi så klart inte göra. Vi vet ju inte ens om det är hennes katt. Hon skulle komma och titta på den så snart hon kunde. Idag eller i morgon. Vi har inte hört något mer idag så det blir nog i morgon. Vi håller tummarna. Jag är lite tveksam men vi hoppas!
Bättre ett samtal från fel matte än inget samtal alls.
Fortsättning följer…

dec182008

Historien om katten ”Missan” #2

Ojojoj.. Jag vet inte vart jag ska börja!
Det är ganska så tidskrävande det där med ”Missan”. Samtidigt så kan jag inte och vill inte heller ge upp det. Han ska få ett hem på ett eller annat sätt. En avlivning är inget alternativ för den underbara varelsen. Det blir isf det allra allra sista vi gör och med klumpen i halsen. Han är så gosig och orädd så det är helt otroligt. Han har fått komma in i huset och börjar tycka att det är lite självklart. 🙂
Han sover i det lilla katthuset som vi ställt under verandan och verkar trivas där. Han kommer fram när man ropar på han, passar på och äter när man står med. Jag kallar honom för HAN men vi vet inte om det är en han. Det kanske är en liten lady!?
Vi har iaf tryck upp 17 lappar om att han finns hittills. De vi har lagt i plastfickor och hängt ut lite överallt i närliggande områden. Vi skrev en annons och klistrade på en dörr i en djuraffär. Jag har skickat en annons till 2 olika lokaltidningar som trycker den förhoppningsvis i nästa nummer vilket ska bli på fredag och lördag. Sedan har vi annonserat han hittad på Göteborgs katthjälp sida och en annan katthem sida på nätet.
I morgon ska vi trycka några fler lappar och hänga ut dem på fler ställen. Sedan är det bara att vänta och se om det ger något. Jag vill oxå ta han till en veterinär så snart som möjligt för en koll men vi vill se först om det vi gjort hittills ska ge något. HOPPAS!
Idag har jag även hunnit julstäda så i morgon ska vi försöka klä granen. Vi ska även försöka duscha Leo. Nu är det dags igen. Han talar gärna om det oxå. Han hoppar in i badkaret, rullar sig runt och pratar. Det väljer vi att tolka som ”nu är jag sketen, dags att bada”.
Så så får det bli! 🙂

dec162008

Historien om katten ”Missan” #1

Häromdagen berättade mina svärföräldrar att de har fått påhälsning av en katt. Jag ville såklart åka och kolla vad det handlade om. Jag och min sambo åkte så fort vi kunde. Vi möts av den här söta varelsen:

Efter att vi kollat så noga vi kunde konstaterade vi att det är en kastrerad hane. Han är så söt och så kärvänlig så man undrar vad han gör ute i kylan alldeles ensam. Han vill inte lämna mina svärföräldrars veranda. Vi uppskattar hans ålder till kanske 6 år!? Han känns inte som en ungkatt men inte heller som en gammal katt men det är samtidigt väldigt svårt att se. Det kan vara allt från 2-3 år till 10-12 år.
Vi har kollat om han är öronmärkt och om han är chippad. Tyvärr saknar han både det ena och det andra.
Vi har bestämt att ge det en vecka. Att göra det vi kan för att han ska få det bra men lyckas vi inte så kan vi inte låta han bo under verandan hur länge som helst. Det gör ont i mitt hjärta att veta att han är där. Samtidigt så vill han inte därifrån. Han kommer fram när ngn kommer, stryker sig mot benen och trampar och njuter av sällskapet, men går aldrig efter när vi ska åka utan stannar på verandan.
Han har mat och vatten och ett litet hus som ni ser på en av bilderna. Vi ska lägga dit en sovsäck imorgon oxå. Det finns ett varmt ställe på andra sidan huset men dit går han inte. Det är verandan som gäller.
Det jag helst hoppas på är ju framför allt att vi ska hitta ägaren till han men om vi inte lyckas med det så hoppas jag att han kan stanna hos mina svärföräldrar. Han verkar trivas där. Så klart så menar jag inte att han ska bo under verandan utan hemma hos dem. Anledning till varför de inte tagit in honom än är att de har en honkatt hemma som verkar vara lite rädd för han. De har tydligen väst åt varandra. Men de kanske kan vänja sig vid varandra!? HOPPAS!!!!
Några fler kort:

Det som jag tycker kännetecknar honom är fläcken på höger bakben och den lilla fläcken till höger om nosen.

Det som oroar mig mest är att det är något fel med hans högra öga. Det verkar som att han är blind på det ögat.
Vi tänkte ta med honom till en veterinär för en allmän koll och se vad de säger. Jag gissar på att de kommer vilja operera bort öga och det kan vi inte göra om vi inte kan hitta ett hem till han. Då blir det avlivning för den lila stackaren. Det skär i mitt hjärta och jag vill inte tänka i de banorna just nu. Just nu ska vi koncentrera oss på att rädda han och antingen hitta hans ägare eller ett hem till han.
Det vi har gjort idag är: kollat större annonsställen och hoppats på att hans ägare har anmält han saknad, kollat närmaste djuraffärer om det fanns ngn annons eller om de hört ngt, vart hos polisen och hört om den är saknad (vi fick en träff, tyvärr så var det inte deras katt 🙁 ), vi anmälde den hittad hos polisen, vi ringde närmaste katthem (de har lagt ner verksamheten men vi var inne på deras hemsida och försökt matcha med deras annonser om bortsprungna katter), ringt till bekanta som bor i området och frågat om de visste ngt. Ja, det är väl vad vi hann med idag. Gosat med han en stund oxå. 🙂 Vi har inte kommit längre som ni kanske förstår. Vi fortsätter i morgon.
I morgon ska vi åka ut med sovsäcken, jag ska skriva en annons med kort på honom och sätta upp den där vi tror att den kan göra nytta, ringa andra katthem och fråga om råd, kanske boka tid hos veterinären.
Ush vad hemskt det känns att veta att han är där ensam. Hoppas verkligen att det löser sig till det bästa.
Ni som läser detta hör med era grannar och bekanta i Göteborgstrakten och söder om Göteborg om de saknar en sådan katt. Jag hoppas verkligen inte att vi ska behöva avliva den underbara lilla glada varelsen. Han har sådan livsvilja och blir så glad för så lite. Det hade varit så synd för han VILL leva!

Tacksam för all hjälp och alla råd ni kan ge oss!

nov072008

Bombel – 4 år!

Bombel

Bombel kallas även Bombli blev bara 4 år gammal. Han var min första katt och det var tack vare honom som min kärlek för katter väcktes. Han var bara e vanlig gråvit bondkatt men han var så mycket mer än så för mig. Än idag saknar jag honom så fruktansvärt mycket så det ont. Varje gång jag tänker på att han är borta får jag tårar i ögonen. Det här inlägget är väldigt svårt för mig att skriva. Det river upp gamla sår. Men jag vill ändå göra detta! Kanske mest för mig själv så jag aldrig glömmer hur det var att ha honom i mitt liv i 4 år. Bara 4 år..
Här kommer historien om den vanligaste och den mest underbara katten som funnits på denna jord!

Bombel föddes i Göteborg vid Redbergsplatsen 14 juli 2000.
Min bror och hans dåvarande sambo såg en annons i tidningen och ringde upp kvinnan med kattungarna. De hade 2 semilånghåriga och 2 korthåriga kattungar till salu. Han och hans sambo bestämde sig för en semilånghårig kattunge. När jag hade sett kattungen ville jag oxå ha en. Men jag ville han en korthårig. Dagen efter ringde jag upp kvinnan och hon sa att jag kunde komma och hämta kattungen. Det gjorde jag. Jag kom tomhänt med spårvagnen. Hon frågade om jag hade en kattbur och det hade jag ju inte. Hon hittade en liten kartong och gjorde ett litet hål i den. Hämtade en kattunge och frågade om jag ville ha denna. Jag sa JA. Hon packade ner kattungen i kartongen, knöt ett snöre runt om, jag betalade 50 kr och gick därifrån. Idag kan jag inte förstå att hon lämnade ifrån sig kattungen till en sådan som mig. Visst, jag hade ett gott hjärta, men det syntes väl att jag inte kunde något om katter!? Jag hade ingen aning om hur det är att ha katt. Vem har ansvaret i sådana fall? Den som köper eller den som säljer? Jag hade ju såklart hämtat kattungen dagen efter med buren om hon hade sagt till mig vad jag ska göra. Men hon sa inget. Och jag var ju glad att kunna ta hem den. Jag ville ta den innanför jackan men det fick jag inte. Det var ju tur!!! Det hade vart bekvämare för den men säkert inte säkrare.
Jag tycker faktiskt att det är uppfödarens ansvar att försäkra sig om att de lämnar kattungen till en som kan ge den ett bra liv. Till en människa som vet vad den ger sig in på.
Hur som helst, fel var det iaf!
Men vi kom iaf hem. Vi stannade till hos en kompis till mig. Då var Bombel väldigt lung. Han la sig på en filt och sov. Vi kunde gosa en liten stund. Han var så underbart söt. Det kan ni se på det första kortet. Men när vi väl kom hem blev han konstig. Han sprang och gömde sig bakom tvn. Där satt han ett bra tag. Varje morgon väckte han mig kl 7 i 3 dagar i sträck, men när jag ville ta han så sprang han och gömde sig. Sista morgonen blev det tyst efter en liten stund så jag började undra. Jag gick upp och ropade efter honom, men ingen katt syntes till. Jag fick panik. Vart tog han vägen? Jag bara satte mig ner i köket och väntade. Då kom han ut. Han satt under köksskåpen. Han hittade ett litet hål och kröp in. Det dröjde även några dagar innan han lärde sig att hoppa upp på sängen. Men när han väl lärde sig det, blev det en favoritplats!

Det tog ett bra tag innan vi blev kompisar. Men när vi väl blev det så blev vi oskiljaktiga. Han var med överallt. Det sägs att katter vänjer sig vid platser och inte vid människor. Jag tror inte på det. Han var ett undantag men även våra missar är ett undantag.
Vi somnade alltid tillsammans. Mamma brukade säga att hon visste när jag var på väg hem för han satte sig då vid dörren och väntade. Då visste hon att jag kommer hem snart. Han var ofta med när jag badade. Han satt på badkarskanten. Han var en perfekt vän!! I en perfekt värld hade han fortfarande funnits i mitt liv.
Det fanns bara ett problem med Bombel. Han kissade inne. Han bajsade i kattlådan men kissade lite överallt. Han kissade på alla golv och mattor. Så länge jag bodde själv så kunde jag stå ut med detta. Det var jobbigt men tanken på att avliva honom fanns inte. Han kissade från dag 1. Men vissa omständigheter gjorde att jag inte kunde bo själv längre, jag var tvungen att flytta hem igen. Efter 2 år gick det inte längre. Mamma gick med på mycket. Tog bort alla mattorna, slängde många mattor som var dränkta i kattkiss. Men när man ständigt oroar sig att inte trampa i en kisspöl så får man nog. När alla andra är arga på katten och man inget kan göra blir det bara jobbigt.
Sommaren 2004 fick jag ta ett beslut. Då fick alla nog av kattkiss och kattkisslukt överallt. Det var det svåraste beslutet jag någonsin behövt ta. Det finns inget rätt och fel där. Jag gjorde allt jag kunde. Testade allt möjligt men inget hjälpte. Jag funderade på att adoptera bort han men det skulle jag aldrig klara. Om inte jag kunde stå ut med det som älskade honom över allt annat vem skulle kunna göra det då? Hur jag än vände och vred på det såg jag ingen lösning. För om inte min familj kunde stå ut med det för min skull, hur skulle då min blivande sambo kunna göra det?

Det gjorde så ont och det gör det även idag, 4 år senare! Det sägs att tiden läker sår men i det fallet stämmer inte det. Det här är det tuffaste inlägget jag någonsin skrivit! Det gör så ont bara jag tänker på det!
När jag till slut bestämde att det fanns ingen lösning, att jag måste avliva han blev jag helt paraliserad. Jag klarade inte ens av att ringa en veterinär. Inte ens kolla upp var det fanns en veterinär. Tårarna bara forsade nedför mina kinder så fort jag tänkte på det. Till slut sa jag att jag klarar inte det! Det går bara inte! Jag bad min bror ringa en veterinär. Jag höll på att gå sönder. Sista dagen grät jag mest hela tiden. Jag ville hela tiden åka själv med han till veterinären, men min familj sa att det kanske inte är så bra om jag kör i det läget. Min bror erbjöd sig att köra mig. Men när den dagen kom, brast det bara. Jag klarade inte ens av att åka med. Det är den värsta dagen i mitt liv. Jag bara grät floder och ville dö! Jag kunde inte äta, inte sova och tårarna bara rann.
Det gjorde så ont i mig och det gör det än idag! Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte åkte med. Att han fick somna in ensam! Men jag klarade inte det då och jag skulle inte klara det idag heller!! Det gör bara för ont..
Jag hoppas ingen skulle behöva gå igenom något sådant här!
Jag ringde till veterinären en vecka senare för att höra hur det gick. Och tjejen som svarade var så förstående. Hon berättade att han somnade in lugnt och stilla. Att allt gick bra! Det kändes skönt att höra men smärtan kommer aldrig att försvinna! Det bästa hade varit om han fanns kvar i mitt liv och det näst bästa i sådana fall att jag kunde varit med honom in i det sista! Det kommer alltid att förfölja mig, hur jag än bär mig åt!
Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! En stor bit av mitt hjärta tillhör den mest ”vanliga” katten, den gråvita bondkatten! Hur många sådana finns här på jorden? Men han kommer alltid att vara något extra!!!! Och jag kommer alltid att gråta över hans öde!!!!!

Bombel 14/7-00 – 30/7-04

nov062008

Till minne av.. DIN älskade katt som är borta!

Den här kategorin tänkte jag ägna åt de katter som av någon anledning är borta från jordelivet. Antingen att de dött av någon sjukdom, blivit avlivade av någon anledning eller bara försvunnit från våra liv på något förklarligt eller oförklarligt sätt.

Vill du att just DIN älskade katt ska få en speciell plats att vara på får du väldigt gärna maila mig lite information som du vill att jag ska publicera och en bild eller en video på katten.

Anledningen till att jag skapar en sådan kategori är att jag själv har just en sådan katt i mitt hjärta och jag vill gärna att han ska få en speciell plats att vila på!

Han är borta från jordelivet men han kommer aldrig att försvinna från mitt hjärta!

okt282008

Lady Lisa!

Hejsan! Det är jag som är Lisa! Jag bor söder om Göteborg med min matte och husse.
Jag är en utekatt. Kommer och går som jag vill. När klockan närmar sig 4 på morgonen vill jag gärna ha lite sällskap. Jag är även lite hungrig då. Husse eller matte måste gå med ut i köket och hålla mig sällskap. Då blir jag väldigt nöjd och har jag inte ändrat mig så går jag oxå ut en stund annars så tycker jag att det duger lika bra att bli jagad lite grann så jag blir av med lite överskottsenergi! 🙂

En annan viktig del i mitt liv är en skinkbit till frukost. Utan en liten skiva kokt skinka till frukost blir min dag grå och tråkig!
Och kudden jag ligger på, den ”fick” jag av min matte. 😉

Det är härligt att vara mig! 🙂

UPDATE: Lisa finns tyvärr inte med oss längre. Hon avlivades i februari 2011. Hon är väldigt saknad av alla men mest av sin husse. ♥

okt052008

Cat

Hej på er!
Om ni undrar så är det jag som är Cat. Jag bor ihop med Rune. Han är min kompis!
Ja, så hur är jag!? Jag är bäst! Det är jag som är ”herren på täppan” här hemma om man säger så. Rune har inte så mycket att komma med. Det enda han är lite bättre på är att fjäska in sig hos folk. Ni vet, den där sociala biten. Jag är nog inte så där jättebra på den. Men jag jobbar på det, ska ni veta.
Vet ni vad min matte har hittat på? Hon har dragit med sig hem en hemsk lurvig sak som hon kallar för Dupont. De säger att det är en schäfer valp. Jag tycker att det är ett monster! Ja så nu vill de alltså att jag ska bli kompis med han. Hmm, jag ska tänka på saken. Just nu håller jag på att mobba ut han. Får se om han flyttar ut!!??
Jag har en last oxå. MAT!! Mat är min stora last. Jag bara älskar att äta. Helst det som husse och matte äter, den torra maten som vi får äter jag bara för att inte svälta. Och det resulterade ju så klart i att jag blev lite rund. 🙂 Ja ja! Inte mycket, bara en smula. 😉
Husse och matte köpte hem en gungstol för ett tag sedan. Och gissa vems den är? Min så klart! Min favorit syssla är att snurras i den. Jag blir lite snurrig av det men det gör inget. Jag bara älskar det!

resized_p5111036

Ja, det var lite om lilla mig. Kram på alla kattälskare därute. 😉

UPDATE: Lilla Cat finns tyvärr inte med oss längre. Hon fick avlivas pga sjukdom i april 2009. 🙁 Cat är väldigt saknad! Det var en härlig liten dam det här. ♥

aug062008

Blossom

Hej hej!
Blossom heter jag! Jag är en Ragdoll Blå Colourpoint. Jag är född 27/1-07 i Örebro.
Jag bor tillsammans med mina tre kattkompisar: Leo och Disney och Elvis och så husse och matte så klart.
Jag är väldigt ”kvinnlig” av mig. Matte kallar mig ”princessa på ärten”, inte mig emot! 🙂
Jag tycker om mattes vilda lekar. När hon jagar mig genom hela lägenheten, eller när vi leker kurragömma. Jag tycker om att bli tvättad av min kompis Leo och Elvis är min stora kärlek här i livet. Jag stormtrivs i våran nya lägenhet. Jag gillar att röra på mig och här har vi lite mera plats för bus. ME LIKE! 😉
Jag tycker dock inte om när Leo blir bitsk, vilket han ibland blir. Då springer jag och gömmer mig hos matte och gapar högt så att de kommer på en gång och räddar mig. Det är inte SÅ farligt men ni förstår, det är lika bra att göra lite oväsen för då räddar de mig på en sekund. 🙂
Min kompis Disney är en rolig prick. Vi leker mer och mer nft när hon har blivit lite större.
Jag älskar äventyr!!! Det är så roligt att få komma ut och se lite av den stora världen. Plus att alla som träffar mig tycker att jag är så bedårande vacker. Alltid lika kul med komplimanger! Jag är ingen utekatt (förstå mig rätt) och har inga planer på att bli det heller. Men ibland får jag följa med matte och husse och då trivs jag som bäst.
Förut så tyckte jag mest om min husse. Det var Han och Jag, men på senare tid har jag märkt att min matte, hon är inte så tokig hon heller. Hon är en ganska rolig lekkompis. 🙂

cimg3746

De här tre orden beskriver mig ganska bra: vacker, kvinnlig och smart. Mattes princessa på ärten. Ja, det är jag det! 😉

♥ 27/1-07 – 23/7-13 ♥

Vi saknar dig så mycket prinsessan! 🙁

aug062008

Disney

Hej!
Det är jag som är Disney. Jag är en Golden Shaded Perser tjej. Jag är född 10/9-07 i Stockholm.
Jag bor ihop med mina kattkompisar Leo och Blossom och Elvis. Och matte och husse så klart.
Matte kallar mig för busa. Undrar varför!? 😉
Jag gillar att sätta fort på dammråttorna här hemma. 🙂
Jag är nog lite pipig av mig, men alla kan väl ha en nackdel?
Min stora kärlek här i världen är min kompis Leo. Hade ni sett honom så hade ni förstått. Sån snygging!!
Att titta på sport på tv är en favoritsyssla. 🙂
Jag gillar mat men jag går inte upp i vikt. Det oroar min matte, men jag tycker att det är skönt att inte ha ngn övervikts problem. Alla andra verkar ha det.
Små bollar är mina favoriter. De är snabba de små rackarna. Kul när det går undan!

Vem vinner tro!? Spännande! 🙂

Ja, det var lite om mig.
Tjingeling! 😉

aug052008

Leo

Hejsan!
Leo heter jag och jag är en så kallad Silver Shaded Perser. Jag är född 21/10-06 så jag är en stor pojk nu.

Jag bor ihop med mina två kattflickor Blossom och Disney och killkompisen Elvis. De är ganska roliga men lite mesiga för min smak. De kan ju inte slåss! 😉 De är även jobbiga när de hänger på mig så mycket. Speciellt Disney. Tänk er att ni vaknar av att ngn står över er och piper i ert öra. Ja, så har jag det ständigt. Min matte säger att hon är kär i mig och det är väl lite smickrande men det går väl över snart?
Ja ja, hur som helst. Jag har det väääldigt bra här. Jag älskar när matte jagar mig genom hela lägenheten. Det är det bästa jag vet. 🙂 Men sedan gillar jag att sova mycket, då vill jag inte att någon kommer och stör mig. Där kommer ju Disney in i bilden, så ni förstår!!
Men jag ska inte klaga, det är mysigt att bo ihop med dem!
Jag har även upptäckt ett väldigt mysigt ställe att ligga på, nämligen mattes knä. Hon brukar ha sin dator där men när jag kommer så tar hon bort den och jag får ligga där då det är som varmast och skönast.. Mmmm då trivs jag som bäst. Jag blir ju klappad då oxå.. 🙂
Jag har även börjat gilla julgran. De där kulorna är inte så dumma. De blänker så fint, gungar så fort man tittar på dem och hänger precis framför nosen på mig och matte undrar varför jag måste banka på dem.. Hmm.. Konstigt!?

Om ni bara visste hur härligt det är att vara mig! 😉

aug012008

Rune

Tjänare! Rune heter jag!

Katt visar tungan
Jag bor i Göteborg tillsammans med min matte och husse. Jag är väldigt snäll och social om jag känner för det! Jag älskar när matte och husse tar med mig på små utflykter. Lukta i gräset är bara så underbart. Nästan som kattmynta! 😉 Ja, leksaker med kattmynta är min stora last!
Jag tycker om att bli kammad – hårda tag, det gillar jag! Inget sånt där mesigt! Ska det kammas då ska det kammas ordentligt! 🙂